Tja, ibland är jag brilliant

För en tid sedan, i somras, kom det fram en man till mig när jag stod och väntade på bussen på Hjalmar Brantingsplatsen. På ostadiga ben närmade han sig mig med en ölburk i högsta hugg.
– Öh! Har du en krona till en fattig man? mumlar gubben på bred göteborgska.
– Nej du, jag har förmodligen lika mycket pengar på mig som du har i din bakficka, svarar jag mannen.
– ÖÖhheeeeeee, han kliar sig i huvudet och skruvar sig lite, men jag har ju inga pengar……
– Nej, just det!