Gran Canaria

Avfärden från Göteborg

Jag gick upp vid 5-tiden på lördagsmorgonen. Fem timmar senare lättade flygplanet från Landvetterflygfält. Hela planet var belamrat med pensionärer, och ett fåtal barnfamiljer.

Som tur var var det regn och rusk i Göteborg innan avfärden.

Vi var ca 1160 meter uppe i luften. Vi åkte över Danmark, England, Spanien och slutligen över Portugal.

Färden var lång och tråkig. Vi gjorde så gott vi kunde för att döda tiden; målade, klagade, åt och klagade ännu mer. Mot slutet av färden dök hon upp, Lill-Tarzan. Det var vad vi kallade henne i alla fall.

Lill-Tarzan var en mycket kort dam med norskbrytning och rödbrunthår, exakt den där färgen alla medelålders kassörskor på Ica har. Hennes ålder kunde vara mellan 40 men likaså 70 år, antingen berodde rynkorna på ålderdom eller spriten.

Medan cockpiten förberedde alla resenärer på att vi snart var framme och att säkerhetsbälte skulle på var Lill-Tarzan i en annan värld. Hon var riktigt glad i hågen. Mitt under landningen ställer sig kärringen upp för att ta ner en västa från hyllan ovanför henne. Vilket resulterade i en whiskeyflaska i huvudet och en mängd svordomar. Hon klättrade till och med runt på sätena.

Denna kvinna gjorde den långa flygresan helt underbar.

16.30 anlände vi till Playa del Inglés, som är den mittersta staden vid den 8 kilometer långa stranden som går mellan San Agustin och Maspalomas. Längs stranden finns en strandpromenad med hotell och restauranger. Sanden på stranden kommer ursprungligen från Sahara.

Väl framme på hotellet kollade vi in lägenheten, den hade ljusgula väggar, en orangesoffa och gardiner i samma färg. Hemskt.

Mitt rum var inte lika illa som resten lägenheten.

Efter att ha synat vårt hem knackade en kille i 20-årsåldern på dörren. Han ville bjuda oss på en arrangerad barrunda.
Vi skulle bli omhändertagna av partyprissar som skulle guida oss till olika klubbar och barer i Playa del Inglés. Vi skulle betala 20 €, och då skulle det ingå 5 fria drinkar samt gratis shots hela kvällen. Vi skulle även få bära en t-shirt med texten ”FUCK ME I’M FAMOUS”.

Eftersom vi knappt hade landat på Gran Canaria lämnade vi bara över pengarna och fick i utbyte biljetten till detta spektakel.
Vi ifrågasatte vad vi hade gett oss in på. Michaela kom också på att kille hade nämnt någon video, att vi skulle bli filmade under kvällen och att man kunde komma och köpa dvd:n dagen efter. Vitsen med videon var att man skulle kunna minnas hela kvällen.

Vi avslutade den lång dagen med en pizza på den italienska restauranten La PiAzza nere vid strandpromenaden.


Dag 1

Vi steg upp tidigt för att kunna utnyttja dagen på bästa möjliga vis. Det var dock molnigt, vilket gjorde att vi satt och klagade större delen av morgonen. Efter frukosten blev det trots allt fint väder. Så det blev en halvdag på stranden. Med sol och bad. Samt att ignorera försäljare..

Vi tänkte lokalisera oss, därför letade vi upp Kasbahcentrum och åt lunch där. Efter det gick vi en promenad på två timmar. Vi gick längs den vackra sydkusten, i rikting mot San Augustin.

Senare på kvällen gick vi ut för att bemästra oddsen om att vi skulle finna Yumbo centrum. Tro det eller ej, men vi var mästare.

Centrumet hade mycket att erbjuda, väskaffärer, restauranger, souvenirshoppar etc. Vi lockades in på Ricky’s Cabaret Bar. Där hölls en dryg men humoristisk Drag Queen-show.

"Blå-Klump" iförd en pedofilrock, cabareten var i full gång. Denna man är förmodligen världens vidrigaste Drag Queen.

Antalet öl och drinkar fick oss att virra bort oss total. Det blev en taxi hem och bums i säng.


Dag 2

Eftersom vi blivit lurade av molnen på söndagen begav vi oss till stranden trots blåsten och molnen. Vi skulle inte bli lurade igen.
Detta slutade med att vi lång i standsängarna, fullt påklädda och hade handdukarna på oss som täcke. Solglasögonen använde vi som skydd mot sandkornens framfart.

Efter att i tre timmars plåga på stranden gick vi för att äta. Här kläckte Michaela ur sig veckans citat. Hon skulle fråga om sås till maten. "Do you have some sausages?"

Vi inledde kvällen med stekta pommes, vitlökssås och cola. Bästa middagen.

På kvällen gick vi till Scandic, för att gå på ”barrundan”. Innan hade vi diskuterat om vi verkligen skulle gå dit. Men vi gick dit, trots allt som talade emot det. Vi skulle ju bara kunna gå hem om vi tyckte att det var så hemskt. Dessutom skulle vi få ”FUCK ME I’M FAMOUS”-tröjorna.

Vi gick dit, men nästan alla spår är eliminerade.
Detta är en kväll vi lämnar kvar i Playa del Inglés. Det vi inte minns finns förmodligen brännt på en dvd med topicen ”FUCK ME I’M FAMOUS”. Samt att killen som följde med oss hem har en rolig historia att berätta för sina vänner, kanske får du höra den. Men du kommer aldrig veta att det handlar om mig och min rumskompis. Det kan finnas ett till spår av att vi var där; att jag sitter upphängd i ett konstgalleri.


Dag 3

Vaknade upp med en lätt skallebank. Tillsammans försökte jag och Michaela få ihop vad som sades och hände under natten. Vi kom dock fram till att det bara var en mardröm.

Vi bestämde oss för att fly ”party-staden” Playa del Inglés. Vi åkte till Puerto Rico. Där bemöttes vi av vackra blommor och träd, som knappast finns med på världskartan eller i en Flora.

I Puerto Rico var medelåldern betydligt lägre 65, här fanns fler ungdomar och barnfamiljer.

Stranden var underbar. Här fanns inga giriga försäljare eller irriterande män.

Dag 4

Även denna dag begav vi oss till Puerto Rico, eftersom vi ansåg att vi hade haft en kanon dag där dagen innan.

Efter att ha legat och solat i några timmar började det krypa i hela min kropp. Jag var riktigt rastlös, så Michaela var tvungen att valla mig runt i berget. Vilket resulterade i att vi kommit till Amadores.

Amadores är en vacker strand som är vit finkorning sand. Stranden ligger ca 1 km norr om Puerto Rico. Vattnet var turkost och det låg stilla pga. av vågbrytarna som hindrar Atlantens vågor att skölja in. Längs hela stranden fanns det affärer och restauranger.
Vi var självklart tvungna att stanna.

Senare på kvällen gick vi till Kasbahcentrum, som låg ca 200 meter ifrån vårt hotell. Vi tänkte leta upp Turbo Pub. Leta behövde vi dock inte göra, för en snubbe med ett Turbo Pub-flygblad sprang fram till oss visade vägen.

Ett kanon ställe. Efter att jag nämnt att jag älskar Megadeth sprutade det ur högtalarna. Dave Mustaine ylar ut låtarna Skin O' My Teeth, Symphony of Destruction, Family Tree osv.

Här köpte vi billig öl, blev bjudna på öl och blev trevligt bemötta. Här satt inte bar turister utan även kanarierna, vilket skapade en riktigt avslappnad stämning.

Vi fick lappar att skriv upp vilka band vi ville lyssna på. Det var som när man var liten, att skicka sin önskelista till tomten. Man skrev det man önskade sig allra mest högst upp, i mitt fall var det alltid en häst. Detta gjorde vistelsen ultimat, en riktigt rolig kväll!


Dag 5

På torsdagen testade vi på poolen, eller vi låg och solade bredvid den i alla fall. Eftersom poolen olyckligtvis inte var uppvärmd kändes det inte värt att hoppa i.

Vi tog en promenad, för vi tänkte söka upp San Fernando. Detta är en stad där lokalbefolkningen bor.
Vi kom dock aldrig dit utan tog istället en fika i ett rosa café.

Påväg till det rosa cafét hittade vi en David Hasselhoff-look-alike. Att träffa honom hade inte varit helt fel.
På kvällen bar det även denna kväll av till Kasbahcentrum. Jag köpte en väska, som jag fick prutat ner till en schysst pris.
Efter det gick vi in på Turbo pub igen, vi välkomnades med Megadeth. Tyvärr var det en tysk pundare där som ville bjuda oss på starkare saker än öl och cigaretter. Så vi fick tyvärr avlägsa oss där ifrån tidigare än väntat.

Taket och väggrna inne på Turbo Pub var spetakurlära. Bilder, tröjor, autograf etc.

Dag 6

Dagen innan hemresan tänkte vi vara lite kulturella och besöka den gamla fiskebyn Arguineguin. Här åt vi tapas och fick se kanariernas vardag. Vädret var inget vidare, så vi begav oss.
Sista kvällen spenderade vi med låtsasbröst, smink, paljetter och drinkar.