Söndagar

Eftersom jag hade förtärt en del alkohol under helgen spenderade jag söndag till måndag hemma hos Cazandra. Cazandra är alltid snygg.

Skjut mig, skjut mig nu.

Jag flabbar på mig

Igår var det party hos lilla Frida. Blev bara en liten bild, på Madde inne på "sovrumstoaletten". Väldigt vackert.


Åhhhh, mysig. Tycker fortfarande att ni ska skicka fler sånna här sms till mig.

Tack till mig själv.

Som tack till mig själv för min eminenta arbetsinsats denna vecka belönade jag mig själv igår med Koskenkorva och Fanta, med följd av utgång. Nu är min terrorvecka över och jag klarade mig undan döden. Så här ligger jag nu, en fredagskväll, mör som en kokt grönsak med laptopen i knät redo för en kväll med Janis Joplin och någon film.

1000 apor äger verkligen, Marcus Birros twitter. Grande.

Luggsliten

Jag må vara luggsliten och skev, men aldrig fel.

Rosing citat

Jag är helt besatt av "Den rätte för Rosing". Allt med Linda äger. Det fanns en tid då Linda var med i Big Brother-huset och dessa citat har blivit smått bevingade från tiden där.

"Fan vad ont jag har i munnen...... Jag får de när ja solar"

"Jag sökte hit för att vara för mig själv ett tag."

"Jag behöver inga ögonskydd när jag solar solarium, jag är van"

"Jag är inte direkt typen som är med i dokusåpor...”

"Man blir brun i bastun — det är det bästa."

"Ja, det är äkta silikon. Jag har kompisar som lägger in inlägg. Min är alltså äkta."

"Jag tror jag och Jonas kommer att ha en del intressanta diskussioner. Jag brukar nämligen själv vara kristen ibland."

Linda:
-Va? Har ni limousiner i Luleå?
Micke:
-Hmm.. Ja det har vi... Du är en sån insnöad stockholmska.
Linda:
-Amen asså... Jag skojade bara, jag vet att ni har bilar... och rödljus... och sånt..."

Micke och Linda i bikten:
Micke:
-Jag vill veta hur du tänker.
Linda:
-Jag tänker ingenting!

Om några månadet tilhör jag 20-40 års-gruppen. Skjut mig.

Kort om helgen

Helgen har varit för kort. Det beror nog på att jag för en gångs skulle har åstadkommit någonting. I lördags jobbade jag, direkt efter åkte jag hem och fräschade till mig och åkte hem till Sarah och Jessica där vi invigde deras lägenhet med en fest.

Igår, söndag, var jag med William. Först hjälpte han mig med datorn och sedan så tog vi bilen in till stan och fikade! Det var soligt, så det blev till och med glass!

Ni kommer förmodligen inte höra mycket från mig nu i veckan eftersom jag endast är ledig på fredag. Såvida du inte råkar inga mig på en rast eller när jag sitter på bussen hem. Jag kommer nog inte vara vaken annars.

Uppdraget

I veckan träffade jag Marina som har köpt "Uppdraget". Det är en bok som innehåller 200 olika uppdrag av varierande typ och svårighetsgrad. Exempel:

BJUD EN FRÄMLING PÅ BIO IDAG.

KLAPPA UNDER DAGEN FEM OLIKA HUNDAR OCH LÄR DIG VAD DE HETER.

GÅ IGENOM EN HEL DAG UTAN ATT ANVÄNDA ORDEN JA ELLER NEJ.

GÅ FÖRE I EN KÖ.

IDAG FÅR DU BARA ÄTA SAKER SOM BÖRJAR PÅ P, S OCH T.

Jag funderar på att köpa en likadan så att vi an tävla. Det kan bli riktigt roligt att utför en del uppdrag!

Lösningen på sömnproblemen?

De senaste månaderna har jag haft väldigt svårt för att somna om kvällarna. Jag ligger vaken i min säng och glor ut i ingenting. Efter att ha legat så i en timma eller två brukar jag sätta på datorn och surfa runt halva natten.
Men idag tänker jag verkligen försöka somna hyfsat tidigt. Jag tänker jag sätta på Arn - Tempelriddaren. Den är faktiskt så tråkig att klockorna stannar och medan tiden fryser ska jag soman.

Natti.

Bullbak

Bullbak!

När jag väntade på att degen jäste kollade jag på Harry Potter - the order of the phenix.

Resultat: Jag är grym på att baka bullar, så jag är redo att bli farmor nu!

Jag dör, jag dör verkligen.

Jag sluter mina ögon och väntar på att trycket i maggropen ska upphöra. Det gör det inte, det känns snarare som att någon syra kommer att stötas upp ur min matstrupe i vilken sekund som helst. Jag sväljer hårt.

Ljudet från jetmotor ett och två, ett rosenrasande vrål, som om de där motorerna krigade för vår befintlighet. Jag är fullständigt livrädd, mitt hjärta bultar i bröstkorgen. Det känns som att det är på väg ur mig, tillsammans med magsyran. Men halsen är trång, jag kan inte andas. Jag kan inte få ut någonting ur munnen. Bom - stopp. Jag bara svettas.

Jag öppnar ögonen. Michaela halvligger i stolen bredvid mig. Hon blundar. Efter att ha studerat henne en stund konstaterar jag att hon sover. Hennes huvud gungar i samma takt som flygets gungningar. På andra sidan av gången sitter en äldre man, som sover. Hans mun är halvöppen och man kan ana saliv i ena mungipan. Michaela och mannens huvud kastas från höger till vänster i samma takt. De är i samma vagga, det är vi allihop.

Jag känner hur jag äts upp av svarta prickar. En känsla av att lätta från jorden griper tag i mig. Jag hör hur de säger från cockpit att det inte är något farligt, utan att turbulensen snart är över och att värdinnorna kommer att ta hand om oss om ett litet tag. När vi är ovan Portugal kommer vi att kunna avnjuta middag. ”Visst, som om det skulle kunna lugna mig. Hur långt kan det var dit då? Två timmar till? ” mumlar jag för mig själv.

Ångest. Varför har jag inte hunnit göra mer?

Jag blundar hårdare och kramar mina händer hårt. Ingen får se hur de skakar. Det gör ont, fruktansvärt ont. Men jag struntar i det, det kommer förmodligen att vara mer smärtsamt när vi kraschar i marken.

”Hur mår du?” frågar Michaela strävt. Jag lutar mig framåt och tar upp mitt anteckningsblock ur mitt handbagage samtidigt som jag mumlar att vi fortfarande lever. Hon skrattar åt mig och säger att skakningarna har blivit lindrigare. Jag rätar på mig och känner efter, hon har rätt. Jag drar en lättad suck och lägger ner anteckningsblocket igen. Inget avskedsbrev nu, det får vänta i några år.


Blott ett minne från min flygresa ifrån Gran Canaria.

Star Pilots

Kom inte hit.

I din närvaro vill jag bara sluta andas och kapitulera.
Du stinker.

Jag hade det värre än Jesus

Igår var jag ute med gamla vänner. Det är vansinnigt att vi aldrig går ut ihop längre, det blir nästan alltid roligt.

Hemresan från nattens festande måste ha varit en värre pina än den som Jesus kände på korset. På bussen hem kom det fram en kille och en tjej till mig. De undrade hur min kväll varit, vem jag var, vad jag hette och de frågade om jag ville följa med på efterfest etc. Jag frågade inga motfrågor eftersom jag var verkligen inte var intresserad av att prata med någon och ännu mindre ha någon i min area.

Jag hade velat ge dem varsin blankett, eftersom jag uppenbarligen utstrålade intresse inför dem. Det skulle i alla fall se ut som ett försökt till att verka intresserad.

Skriv nu ditt nummer på baksidan av detta papper. Om jag inte har sagt något till dig inom 3 sekunder finner jag förmodligen inget intresse i dig och ännu mindre att konversera med dig.

Wow!

Idag har varit en riktigt bra dag, måste jag säga.

På förmiddagen var jag hemma och passade upp på min stackars far som är sjuk. Jag spelade upp filmer för honom, bland annat Sorority Boy, blandae saft, gav honom papper att snyta sig i etc.

Men jag tröttnade snabbt och bestämde mig för att åka in till stan för att träffa Cazandra. Där hittade jag ett par riktigt snygga jeans på Zaras. Ljusa med slitage på knäna. Och lyckligare blev jag när jag hittade prislappen - 300 kr!

Bilden är någon månad gammal. Efter min resa till Gran Canaria var jag väldigt inspirerad av Dragqueens. Därför provade jag på att sminka Caz som en. Bättre än förväntat, måste jag ändå säga.

Efter stan bestämde jag och Crille, min kompis från högstadiet, att vi skulle överraska Marina som fyller hela 20 år idag. Jag beordrade honom att köpa någonting till henne på pressbyrån. Detta resulterade att Marina fick en Nalle Puh-tidning och några ballonger. Inte helt fel, om man är dum i huvudet.

"Ring när din snopp börjar rycka till liv", varför skickar ni inte sådana sms till mig hela tiden? Jag blir ju så lycklig!

Nietzsche

Av allt att döma är det bara på min egen hals huvudet inte sitter som det skall. Som välkänt vet varje människa bättre vad jag borde göra eller inte göra: bara mig själv har jag, eländiga sate, inget råd att ge. Är vi inte alla som statyer som fått fel huvud påsatt? Eller hur, min älskade – fast nej, just du är ju ett undantag.

Det kom inte som en uppenbarelse, utan som en elakartad cancer. Jag älskar verkligen Nietzsche.