Av allt att döma är det bara på min egen hals huvudet inte sitter som det skall. Som välkänt vet varje människa bättre vad jag borde göra eller inte göra: bara mig själv har jag, eländiga sate, inget råd att ge. Är vi inte alla som statyer som fått fel huvud påsatt? Eller hur, min älskade – fast nej, just du är ju ett undantag.
Det kom inte som en uppenbarelse, utan som en elakartad cancer. Jag älskar verkligen Nietzsche.
måndag 2 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nietsche var icke går!
SvaraRadera