Ge mig en spypåse!

Nu ligger jag i min säng och lyssnar på Damien Rice’s Cold water. En helt underbar låt. I huvudet snurrar dagen. Idag har jag varit med Cazandra, inget ovanligt numera. Konstigt är det inte heller eftersom att vi har sjukligt roigt ihop. Diskussionerna och samtalsämnena går som på löpandeband.

På förmiddagens schema stod det att mitt hår skulle förändras, och det har det. Nu är det nästan svart, väldigt mörkbrunt åtminstone. Jo, jag droppade idén om att bli blond.

Efter förändringen käkade vi pizza och drack Cola. Jag förtjänade det faktiskt. Min mensverk har varit värre än vanligt. Det har varit så illa att jag har övervägt att ta emot morfinbaserat preparat. Men eftersom jag har mina principer fick jag istället ligga och må dåligt. Nog om mens, det är ju trots allt vidrigt nog att vara kvinna. Ge mig en spypåse liksom.

Det vankades bio, familjefilmen Bolt. En ruskigt rolig film. Bolt är hund, en stor TV-stjärna. Han är med i en actionserie där spelar han en roll med samma namn. Han bemästrar superkrafter och slåss mot skurkar.

Hunden lyckas dock en dag smita från sin filmstudio i Hollywood, ut i den fria världen som han aldrig tidigare skådat. Förvirrad av handlingen från TV-serien han spelat i tror han att den fiktiva storyn han växt upp med faktiskt är en verklighet. Bolt tror alltså på allvar att han är Guds underverk och tror att han har superkrafter.

Bolt hamnar av misstag i en fraktkartong och transporteras hela vägen till New York. Han tror att sin kära ägare och medspelare i serien, Penny är tillfångatagen av en ondskefull organisation. Han beger sig på ett crosscountry-äventyr genom hela Amerika, på väg tillbaka till Hollywood. Med sig på vägen har han en modstulen svart katt, Mittens, samt en hyperaktiv hamster i en plastboll vid namnet Rhino.

På sin utsträckta väg genom Amerika lär sig Bolt att levnadsloppet är mer hårdkokt än vad han trott, samt att superkrafter är något han inte alls besitter.

Tyvärr finns det till och med idioter i en biosalong för barn. En grupp mödrar plus barn fotograferade, sprang runt och pratade under hela föreställningen.

Vi och ett annat kompissällskap gick och uttryck vårt missnöje av deras respektlösa beteende. Tro det eller ej, men vi fick kompensationsbiljetter. Valkyria nästa!