Alla verkar ha blivit euforiska den senaste tiden. Alla verkar gå och skaffa sig en partner, vinner på lotto, träffar spännande människor, flyttar till en bättre stad etc. Det skriker kärlek och solidaritet på varje gata jag travar in på.
Jag vill inte ha det såhär. Jag hatar att se alla lyckliga. Om ett moln räcker för att förmörka hela solen, ska jag se till att bli ett moln. Jag vill vara en plastpåse som omsluter era huvuden. Kväva er lycka.
Jag antar att jag är avundsjuk på alla ni lyckliga jävlar. Tyvärr kan jag inget annat än att önska er otur. Er sorg, skulle definitivt vara min tröst.
Nu antar jag att jag förtjänar ett öde värre än döden. Fan vad hemsk jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar