Kolla hästar!

När jag ser tillbaka i tiden, som man gör när man börjar bli ett övermoget äpple, minns jag min barndom som en lång bilresa. Jag åkte jämnt bil. Vi syskon satt i baksätet tjafsade ofta med varandra, så det är för mig ganska konstigt att vi fortsatte att åka runt till olika destinationer i världen. Slog vi inte på varandra, så grät vi eller frågade om när vi var framme. Men det som fick oss alla tre att bli distraherade och sluta för en sekund var hästarna. "Kolla hästar!" hörde man jämnt mamma och pappa ropa. Plötsligt var det tyst och alla vi tre barn satt klistrade mot fönsterrutan. Jag minns hur vi åma oss och ljudade olika vokaler av beundran.